PROLOG – STENARNA
Den gamle och lille-man är tillsammans ensamma i lilla röda huset på berget
Mannen mitt emellan gömmer sårens svärta bakom den egna ordningens palissader långt bort från allt som aldrig blev hans
Stenarna vid havet är mindre nu och mannen mitt emellan behöver inte sina palissader längre
Den gamle är redan i lille-mans framtid och stenarna vid havet kommer bli stora igen
VARG
Stirrar nedifrån kalla golvet
vet du står där bakom mörkret igen din förbannade demon
din kalla hand nuddar
kan inte förstå att ingen hör mig skrika
Utanför ljuskäglan i det svarta finns vargen
det sjuka vill också lyssna på dig
Lyssna när de kalla spindelfingrarna väver skräckens tråd
medan de oföddas rytmer dunkar underifrån
Vet du vill släcka mitt ljus och driva mig till eviga
Mörkret
Bror, i världen bakom min skrift är jag oemotsagd
så överlever jag smärtan att ingen lyssnar
Hit var jag tvungen gå för längesedan
Spjutet är ditt eget men ditt mörker inte här ännu
det finns tid för välsignelse och dina sår att läka
Måste berätta om min tröst
andra måste få veta att de inte är ensamma
i mysteriets slöjor blir din berättelse din nästas tröst
Du är aldrig ensam
KÄRLEK
Om du då visste att det skulle ta ett halvt sekel för mig att komma och leta efter dig
Du väntade en man som fanns i framtiden men när du fann honom vill han inget hellre än att resa tillbaka till dig vid väderkvarnen
Ingen annan omöjlig kärlek är märkvärdigare än vår och vår kärlek kommer finnas kvar på jorden så länge någon av oss andas
När vi båda är borta försvinner den från jorden och går upp i allt evigt som varit
men så länge jag lever kommer jag aldrig ge upp det omöjliga i att få fatt i vår framtid
Sitter och väntar på en flygplats
Stannade kvar en dag efteråt och körde runt hela ön
I ensamhet sökte jag lugn men fann bara ängslan
jag blir tacksam för förmågan känna hjärtats väg
Du är
Nyskapande
Fantasifull
Spännande
Humoristisk med alla dina berättelser som flödar när du har roligt
Berätta från början till slut men väj inte dina möten med Döden
många behöver tröst att känna att de inte är ensamma
Berätta om alla du hatar för att det är roligt
Skriva om det du vet mycket
Släpp lös det aldrig döende barnet i den vuxna mannens kropp, själ och erfarenhet
Din fantastiska barnslighet ska vräkas ned på papper när det rinner till
Men för Guds skull berätta om de två som älskar varandra över alla barriärer
Då ska vi älska prata och bli konst
Och till sist träffade jag honom
Han som skulle varit mannen i mitt liv, som jag skulle älskat, levt, upplevt, utvecklats med
Han som jag skulle blivit symbiotiskt beroende av i jämlikhet ömsesidighet och självständighet
Han som jag skulle burit och själv låtit mig bäras av
Han som jag skulle varit oändligt stolt över och själv gjort stolt
Han som jag skulle haft ett lyckligt kärleksfullt liv med, stort och vackert
Som livet borde ha varit
Några av mitt livs allra finaste ögonblick har jag haft med dig
med morfar på stenarna
med min nyfödda dotter i mina armar
och när du välkomnar mig i oljelampans och ditt kärleksfulla ansiktes sken
när jag lämnar detta jordeliv är dessa ögonblick de jag vill minnas allra sist
SÖMNLÖS
Det blyhagel hans vänstra axel trasades sönder av vid slaget utanför Skövde ömmar hela hans vänstra sida så vansinnigt att närhelst han vid sömn stödjer kroppen felaktigt, vaknar i ofattbara plågor. När dessutom det högra örats tinnitus, orsakat av de höga smällarna från oräkneliga muskedunder vid kampanjen utanför Modvattnet väljer den högsta tonens skarpast penetrerande frekvens, då har han inget annat val än att stiga upp. Han tvingas sorgset ignorera den namnlösa drömkvinnans tidlöst gudomliga röst, sedan många år bosatt i hans drömvärld, när hon säger…lämna mig inte…
Han brukar inte ha svårigheter släcka medvetandet, speciellt inte när han vet att den namnlösa drömkvinnan alltid väntar honom med det varmaste och mest kärleksfulla leendet han vet, hem till henne är han alltid välkommen, där finns alltid plats för honom.
Hit är han alltid väntad.
Det brukar räcka att han gör sig viktlös i sitt eget universum utan väggar, tak eller golv eller annat som kan begränsa det obegränsade…tillsammans med henne som kommit att bli kvinnan i hans liv, kvinnan han älskar och delar allt med.
I detta tidlösa tillstånd vill han alltid vara.
Med henne