–Vill slå ett slag för författaren, liberalen och debattören Teodor Tak d ä.
Den äldre generationen minns säkert 50-tals titlarna som Ljusets Sten, Stig upp far och den i universiteten förr ofta förekommande Salens adekvans.
Nina Grip, före detta recensent i den ursprungliga versionen av Gyllenlöfs Litteraturhörnet, greps av den alltjämt nutida skräcksymboliken i Nekrofilens dotter.
Men hu så fel det gick när han försökte ge ut bak-boken Arma jäst.
Pinsamt.
– Imogen Pi var väl också inblandad i ett tidigare stadium?
– Ja, innan hans barndomstrauman till slut kom i kapp.
Hans inneboende kreativa ådra förlöstes aldrig riktigt och när hans halv-farbror Tak började expandera så gick Pi inåt och till slut förlorade han sig tragiskt i den inre vindtrumman.
Allt fick ett slut midsommarafton 1968 när han dansade ihjäl sig under midsommarstången i folkets park i Årjäng.
Hans få vänner som såg det komma höll tyst och vågade inte agera i tid.
Tak, också en av Pis närmaste vänner, hanterade sin skuld genom sitt sista seriösa alster, den fiktiva romanen
Slutet – de ohyggligt små grodorna.
Laken leker i sitt mörker där den brukar och kämpar ej när den tvingats till beslut
”Städsla skeppan och skingra misten runt luten så laken får leka som alltid förr!…” utbrister berömda Franks muskulösa bror hotfullt
Teodor vågar inte möta blick
Han tänker i stället på laken där i sitt mörker och vill säga: Är du allvarlig, ska du inte alls bjuda emot?
När laken inget uttrycker ser Teodor på sin gröna Crescent
sadeln har blivit blöt och påsen som skulle hållit pungen torr och laken i förvar är borta