Mannen utan ansikte

Längtar vilan grund eller flyktig

stänger ned för att få höjd

vad jag längtat

Från drömmens eld ser jag en man komma vandrande ur diset längs sjöns blanka vatten

hans steg för oss inte närmare men jag vet allt om honom

Han stannar upp står stilla och vänder upp ansiktet mot mig

lyfter långsamt vänstra armen och hälsar

mannen utan ansikte ler medan jag blundar och lyssnar

Han vänder sig om går och försvinner

Jag öppnar ögonen och minns hans ord

I varje andetag steg tanke ord handling är hela ditt liv

med dem du inte längre kan se

men alla ni som rört vid varandra





Leave a Comment