Längtar vilan grund eller flyktig stänger ned för att få höjd vad jag längtat Från drömmens eld ser jag en man komma vandrande ur diset längs sjöns blanka vatten hans steg för oss inte närmare men jag vet allt om honom Han stannar upp står stilla och vänder upp ansiktet mot mig lyfter långsamt vänstra […]
Mannen utan ansikte Read More »
Barndom Med alltmer dyrbar tid vill jag veta för att bli mer Jag skriver för att minnas människor jag burit med betydelser jag inte betvivlar Det som saknas frammanas ur nuet Älskade bror, varför minns jag inteän mer vår barndom Det första jag minns är när morfar lärde mig
”Fröbjörn och Gudrun de reste stenen efter Romund, sin raske son här till minnesmärke. Han var Rodgers broder, Gud hjälpe hans ande. Öpir högg runorna…” (Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr.) Längs denna skogsväg bakom Gryts kyrka utanför Stjärnhov, i min nya hembygd, vandrar jag ofta. Vägen genom mångt tusenårig kulturmark erbjuder själen rörelse
Värdshuset Blå Galten den 10 februari 1821 gryning mot våning 2 och rum 8 Den kompromisslösa morgonsolens vassa strålar river upp och straffar min karaktär och natt. Odören ur min muns kloak fyller mig med värre vämjelse än stanken från de kläder täckandes merparten av min lortiga kropp jag burit obrutet under det jag minns
Att i ensamhetens tystnad uppleva en annan människa här eller hädangången med oändlig talang att beskriva världens mysterier och trivialiteter genom sitt eget universum Då sköljer den oemotståndliga uppmaningen över att själv gå in i eget universum och ta sig själv på allvar Ska du ta dig själv på allvar ge dig då all tid i världen att beskriva
PROLOG – STENARNA Den gamle och lille-man är tillsammans ensamma i lilla röda huset på bergetMannen mitt emellan gömmer sårens svärta bakom den egna ordningens palissader långt bort från allt som aldrig blev hansStenarna vid havet är mindre nu och mannen mitt emellan behöver inte sina palissader längreDen gamle är redan i lille-mans framtid och
Varg Kärlek – diktsamling II Read More »
CELLO Med dialekten av saknad längtan så låter jag Bakom varje ensemble finns vi två som behövde varandrai cellons kropp och själ Genom vänskap kom du ouppnåeligt min där i hörnet med din lilla kropp mot min stora Beundrar var dag steget ur etuietmåste höradu är där Jag hinner tänka innan Wigmore entré opus 133 fyras drömmar nådde fram med Beethoven nu i
Gå iland – diktsamling I Read More »
“We meet at Stockholm Arlanda Airport at dawn, I am covering my eyes for my three colleagues and cannot talk. Later same morning on the 3rd and last part of the trip from Stavanger to the destination Aberdeen, I fix my arm to fit next to the bulky Stevenson cello flight case while using the
I had a dream Me and my Siberians Kimi and Mischka see the eagle at the very same moment. With the clear blue sky as a backdrop high above us, the lake and the autumn’s sparkling golden-red leaves, the powerful white-tailed eagle hovers proudly in sole majesty. She moves her wings occasionally in what
“It is 1994 and we are in the finals in the world’s biggest and most prestigious string quartet competition, Lord Menuhin is chairman of the jury and the legendary critic from The Strad magazine has us down as the favourite to win it all… We are playing Beethoven op. 59 no.3. We are all shitting-our-pants-nervous, individually and as a group. This is it… four years after deciding to be the greatest string quartet on the planet, I mean –