I woke up in tears remembering a face, cried quietly to keep both faces hidden. Opposite eyes are flaming me with unconditional desire, I am complete, understood, loved. my tears are now unbearable longing. Let me go back and become the big blue sea. Just once again.
Shostakovich 9 Efter ett liv med Shostakovich kvartetter och resor i det väldiga landet bland vanliga människor Innan undergången Den enskilde individens acceptans om sin egen obetydlighet, att det enda livet kommer levas utan varaktig lycka – kan vi möjligtvis ana i ögonblicket mellan den vackraste melankoli och den skräckslagna rädslans paranoida barbari
In most cases unhappiness is caused in the head, by your thoughts. Seldom by reality. And what you think is the problem is usually not the problem, the way you think about it might be. These problems should be adressed with less thinking while you search in the stillness of your silence for what you
Ditt lidande blir min tröst Lev min plats på jorden med ett steg i taget här nu Med min kropp mitt instrument mina ord Då hinner ingen framtid bli skrämmande
Hachiko, one of only 30 purebreds remaining Akitas at the time, was born in 1923 and arrived the following year to his master, Hidesaburo Ueno, a professor at Tokyo University. Every day, Hachiko would follow his owner to the Shibuya train station and greet him at the same spot after work. This daily ritual continued
The Japan tour June-July 2023 has been a profound experience for a first-timer to Japan. A before and after. Sitting with an increasingly aching back & butt on the long flight home from Tokyo, I feel encouraged to improve my game when I return. To my family, my friends and colleagues but primarily in relation
Vädret är vackert när jag sätter segel, och efter den kommande långa resan är dimma, regn och kyla till sist vad som kommer visa att jag är nära. Det enda jag har med mig är tankens klara ljus efter ett liv. Så i landet med de döda träden i förbannelsens brända jord, ska jag leta en frusen
Jag behöver skriva några rader till dig och jag gör det passande nog med din gamla favoritinspelning av Bruckners symfoni nr 8 med Berlin & Karajan i förgrunden. Du minns kanske den tjocka LP-boxen med Karajan på fronten och brevet däri från en kvinnlig brevvän du hade på 60-talet innan du träffade mamma. Det där
Jag har låst in mig i en mörk skrubb och släckt lampan. Om en stund ska jag spela konsert, en helt vanlig konsert utan någon dramatik eller speciella svårigheter, en dag på jobbet med andra ord. Det är normalt och hälsosamt med lite fjärilar i magen emellanåt, men inte att bli skräckslagen och stum så