Author name: Per Nyström

Ditt lidande blir min tröst Lev min plats på jorden med ett steg i taget här nu Med min kropp  mitt instrument mina ord Då hinner ingen framtid bli skrämmande

Hachiko, one of only 30 purebreds remaining Akitas at the time, was born in 1923 and arrived the following year to his master, Hidesaburo Ueno, a professor at Tokyo University. Every day, Hachiko would follow his owner to the Shibuya train station and greet him at the same spot after work. This daily ritual continued

So lost…

The Japan tour June-July 2023 has been a profound experience for a first-timer to Japan. A before and after.  Sitting with an increasingly aching back & butt on the long flight home from Tokyo, I feel encouraged to improve my game when I return. To my family, my friends and colleagues but primarily in relation

Vädret är vackert när jag sätter segel, och efter den kommande långa resan är dimma, regn och kyla till sist vad som kommer visa att jag är nära. Det enda jag har med mig är tankens klara ljus efter ett liv. Så i landet med de döda träden i förbannelsens brända jord, ska jag leta en frusen

Jag behöver skriva några rader till dig och jag gör det passande nog med din gamla favoritinspelning av Bruckners symfoni nr 8 med Berlin & Karajan i förgrunden. Du minns kanske den tjocka LP-boxen med Karajan på fronten och brevet däri från en kvinnlig brevvän du hade på 60-talet innan du träffade mamma. Det där

Jag har låst in mig i en mörk skrubb och släckt lampan. Om en stund ska jag spela konsert, en helt vanlig konsert utan någon dramatik eller speciella svårigheter, en dag på jobbet med andra ord. Det är normalt och hälsosamt med lite fjärilar i magen emellanåt, men inte att bli skräckslagen och stum så

Längtar vilan grund eller flyktig stänger ned för att få höjd vad jag längtat Från drömmens eld ser jag en man komma vandrande ur diset längs sjöns blanka vatten hans steg för oss inte närmare men jag vet allt om honom Han stannar upp står stilla och vänder upp ansiktet mot mig lyfter långsamt vänstra

    Barndom     Med alltmer dyrbar tid vill jag veta för att bli mer Jag skriver för att minnas människor jag burit  med betydelser jag inte betvivlar Det som saknas frammanas ur nuet Älskade bror, varför minns jag inteän mer vår barndom     Det första jag minns är när morfar lärde mig

”Fröbjörn och Gudrun de reste stenen efter Romund, sin raske son här till minnesmärke. Han var Rodgers broder, Gud hjälpe hans ande. Öpir högg runorna…” (Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr.) Längs denna skogsväg bakom Gryts kyrka utanför Stjärnhov, i min nya hembygd, vandrar jag ofta. Vägen genom mångt tusenårig kulturmark erbjuder själen rörelse