Längtar vilan grund eller flyktig stänger ned för att få höjd vad jag längtat Från drömmens eld ser jag en man komma vandrande ur diset längs sjöns blanka vatten hans steg för oss inte närmare men jag vet allt om honom Han stannar upp står stilla och vänder upp ansiktet mot mig lyfter långsamt vänstra […]
Mannen utan ansikte Read More »
Barndom Med alltmer dyrbar tid vill jag veta för att bli mer Jag skriver för att minnas människor jag burit med betydelser jag inte betvivlar Det som saknas frammanas ur nuet Älskade bror, varför minns jag inteän mer vår barndom Det första jag minns är när morfar lärde mig
”Fröbjörn och Gudrun de reste stenen efter Romund, sin raske son här till minnesmärke. Han var Rodgers broder, Gud hjälpe hans ande. Öpir högg runorna…” (Runsten med inskrift från 1000-talet e. Kr.) Längs denna skogsväg bakom Gryts kyrka utanför Stjärnhov, i min nya hembygd, vandrar jag ofta. Vägen genom mångt tusenårig kulturmark erbjuder själen rörelse
Värdshuset Blå Galten den 10 februari 1821 gryning mot våning 2 och rum 8 Den kompromisslösa morgonsolens vassa strålar river upp och straffar min karaktär och natt. Odören ur min muns kloak fyller mig med värre vämjelse än stanken från de kläder täckandes merparten av min lortiga kropp jag burit obrutet under det jag minns
Att i ensamhetens tystnad uppleva en annan människa här eller hädangången med oändlig talang att beskriva världens mysterier och trivialiteter genom sitt eget universum Då sköljer den oemotståndliga uppmaningen över att själv gå in i eget universum och ta sig själv på allvar Ska du ta dig själv på allvar ge dig då all tid i världen att beskriva