utanför fönstret är det alldeles vindstilla när sjöns rykande dimma täcker horisonten
rimfrosten gör isfingrar av ekens grenar som pekar befallande mot frusna moder jord
håll ut alla vi härnere som ska vakna till liv igen
detta frusna intet ska ge vika när himlens värme väcker första nyfikna rörelsen i beundran över våra vackra färger
värmen återvänder och vi ges ännu en chans hålla kvar kärleken i våra kupade händer och hjärtan