Sliter med varat och meningen.
Jag accepterade kön på tågstationens överfulla kafé då illusionen om att det södergående tåget skulle vara i tid sprack även denna gång.
En gammal man kommer in på caféet, han släpar på tunga väskor i sällskap av en liten gladlynt hund som tycks visa vägen.
Den gamle mannen står så bakom mig i kön varpå jag hamnar i fältet emellan han och hunden. Lilla Molly lägger sig ned på golvet för att liksom bättre kunna se sin husse mellan alla människor, stolar och bord medan hon ropar ut sin längtan. När de återförenats och deras universum blivit återskapat, är ömsesidiga glädjen total.
För lilla Molly är denna äldre man, en man du och jag förmodligen inte ens skulle lägga märke till på gatan, hennes hela värld och utan honom livet inte värt att leva.